Jag vet inte vad jag ska säga om gårdagen. Det var en såndär typisk dag som påminner om hur det var förr, för ett par år sedan. Samtidigt som det känns bra att jag inte blir tokig av att försätta mig i såna situationer så känns det ändå som att nya personer inkräktar i mitt gamla liv. Typiskt mig det där. "Gör inte så", för ifall någon skulle göra någonting som kanske gör att jag kommer ihåg någonting som jag kanske inte vill komma ihåg, ja herregud då försvinner ju allt! Världskatastrof. Men jag kan hantera saker nu som jag inte kunde innan. Det känns så bra att jag växer, att jag har förmågan att lära mig saker om mig själv. Spännande.Nalle kom ju hit idag. Det kändes också ganska bra, att få någon att vakna hos. Jag tycker att sånt är ganska mysigt, och vad jag gjorde igår spelar ju ingen roll när någon annan är hos mig morgonen efter. Han är så snäll, och vill så väl hela tiden. Eller inte hela tiden, men oftast, mot mig. Det är skönt, samtidigt som jag hatar det. Jag har nog ett konstigt sätt att tänka. Män. Män får gärna känna att de trivs med att vara trevliga mot mig, och snälla och så vidare, men om de aldrig konfronterar mig eller säger emot mig, det är ju otroligt tråkigt. Så kan Nalle vara ibland, för han är rädd för att något psyksiskt inom mig ska löpa amok och att jag ska bli deprimerad. Jag vet inte. Det är konstigt ibland. Men jag har sagt åt honom att det inte är någon fara, längre.Jag måste acceptera folk mer än vad jag redan gör tror jag. Nej det behöver jag inte. Jo. Nej! Jag ska inte tänka på det. Allt går så bra nu, och allt går på rätt håll liksom.Sweet, som vi säger här i tecknade serier.

Igår var en helt okej kväll alltså. Först så hamnade jag hemma hos Tess, och där så... drack jag lite lagom mycket. Vi var inte så många, men det gick bra ändå. När alla gått förutom jag och Isabell så tänkte vi (vid halv två) att vi kanske borde dra oss. Hon var hur trött somhelst.När jag nästan var hemma, jag stod utanför porten, så fick jag ett telefonsamtal, ett såntdär "jag behöver hålla telefonen i Uganda för att mina trumhinnor inte ska sprängas av vad han säger"-samtal. Daniel hade fått en himla massa besök, som hade utvecklats till "världens bästa fest någonsin!" så jag tänkte att min kväll inte behövde vara slut än. Så jag tog en buss till Alet och vid halv tre så var jag där, och det var en himla massa människor. När jag såg någon slags flygspya i ögonvrån så kom jag på att jag blivit helt nersupen och kanske borde gå hem. Jag minns nästan ingenting av kvällen... att de spelade Korn och Soulfly, och typ Pantera. Vid halv sex måste jag ha varit hemma igen, jag vet inte hur jag tänkte, men det resulterade i nudlar iallafall.Somnade vid åtta, halv nio... vaknade av att Nalle ringde vid halv tolv. Somnade om. Han kom hit tio minuter senare. Han gick för tjugo minuter sedan.Ikväll ska jag på Doktor Glas, men inte Nalle för han ska till Göteborg... skadeglädje. Ikväll ska jag till Moses också, kaffedrickande. Och imorgon så nalkas min familj. Usch.